Stor sorg..

Hej..

Detta blir inte ett lätt inlägg att skriva..och kommer nog ta en stund..

...mitt hjärta blöder och värker och jag har nog lipat sjuttioelva gånger under dagen..

Vår älskade hund  och familjemedlem Bells fick idag somna in..13 år gammal.

Hennes ben orkade inte längre och hon hade bl a svårt att gå..ett oerhört svårt beslut att ta men vi var tvungna.

Detta var det enda rätta..

Just nu är det svåraste tomheten efter henne..hon ligger inte hos oss här i soffan som hon brukar..alla ljud hon gjorde och hennes nyfikna nos när vi lagade mat...

Ingen som möter oss när vi kommer hem..och skon hon hon alltid tog i munnen för att visa att hon var glad att vi var hemma.

Även om vi visste att dagen skulle komma är man aldrig redo..vi har väl eg varit beredda en längre tid men det är ju först nu det mest jobbiga kommer även om förberedelserna är galet jobbiga.

Vi har varit väldigt oroliga för barnen, de visste om att det var kort tid kvar men fick inget veta förrän igår kväll..misär...såklart. Mest Elisia, tror Tess är för liten för att förstå det hela..

Men de har varit så tappra idag, lite mer än jag trott så jag misstänker att de inte fattat riktigt än..det kan komma ett bakslag.

Jag vet att det blir bättre sedan men just nu, ikväll kan jag inte tänka så..just nu vill jag bara vara ledsen och jag har en del att bearbeta..

Jag och min pappa var med henne när hon somnade, jag kände att det var min uppgift. Och det är inget jag ångrar..detta är väldigt svårt för min man som är husse från början (innan jag fanns med i bilden ;-), de har haft en särskilt band och pga det klarade han inte att var med vilket är helt förståeligt. 

Vi har tuffa dagar och nätter framför oss..men vi kämpar på och vi får ta en dag i taget.

Jag ska så småningom försöka förstå detta men inte idag..

Hon var en fantastisk hund, enormt familjekär, väldigt nöjd när vi alla var tillsammans annars väldigt orolig 

 t ex om ngn av oss var bortrest,..låg gärna vid dörren då och väntade.

Otroligt snäll och då hon är en schäfer så har många respekterat henne just för det trots att hon var en väldigt  "fjösig" sådan..inget ont i den hunden.

Barnen har alltid kunnat leka och gosa med henne på "sitt" sätt utan att hon lyft en tass..

Vi kommer aldrig få en bättre vovve..

Denna bild har inget med denna händelse att göra, den togs i höstas tror jag men tyckte den passade bra nu..vår kärlek..Bells och min..

..hon älskade att bada..

...och Elisia blev hennes speciella kompis..de två hade också ngt speciellt..på senare tid lärde sig Elisia att hålla henne själv..

Ikväll hittade jag liljekonvaljer in dungen här uppe..de och en av våra favoritbilder på Bells får bilda en liten minneshörna.

Sov gott vår älskade hund!

Vi saknar dig så och vi kommer alltid älska dig och bevara minnet av dig i våra hjärtan!!

Jag älskar dig...

//Lena